Jag fick ett himla trevligt jobb förra veckan. Författaren Theodor Kallifatides skulle sammanfatta sitt 50-åriga författarskap i DN kultur och det behövdes nya porträttbilder till det. För att det inte skulle konkurrera för mycket med ett annat, mer färgstarkt jobb i samma nummer av tidningen ville redaktören ha bilderna svartvita.

– Han är hemma och vet att det kommer en fotograf. Om en timme, kan du ta det?
– Visst!

Vi dricker kaffe i köket och han berättar lite om hur det är att bli gammal. Han säger att precis som när man var barn så överskattar man lätt sina förmågor. Han skrattar när jag konstaterar att han måste vara 81 år. En ålder som verkar så svår att förlika sig med att den framstår som absurd.

Kallifatides vill inte gå ut. Det är eftermiddag i oktober och det regnar på ett sätt det bara kan göra på hösten. Ett osynligt regn. Man märker det inte men allt blir blött. Jag tar en runda i trädgården och hittar en faluröd bod med vita knutar och en fin bänk framför en buske. Bänken stod visst på grannens tomt men ok då, säger Kallifatides och kränger på sig rocken. Jag kränger en plastpåse över min blixt och sen går vi ut.

Min ljussättningsmetod går ut på att jag ändrar och vrider på blixten, fram och tillbaka, tills jag är nöjd med resultatet. Jag flyttar stativet några centimeter hit, eller dit, riktar blixten lite mer upp, eller ned. Så där håller jag på tills det plötsligt blir bra, utan att jag riktigt vet varför, men det funkar. För mig.

Jag ursäktar mitt fumlande med att jag är petig med detaljerna. Han säger att det inte stämmer det man brukar säga, att det är djävulen som bor i detaljerna – det är gud. Nu ska jag ärligt erkänna att jag inte läst en rad av Kallifatides, men jag utgår från att han är lika petig med detaljerna som jag är, och att det är därför han så tålmodigt står där i oktoberkylan och låter mig ändra, ändra igen och sen ändra tillbaka.

Vi går in igen, skakar av oss vätan. Kallifatides röker en pipa i köket – framför fönstret, inte under fläkten. Han har inget emot att röka på bild men säger att de bilderna får stanna i arkivet, för det blir ett jäkla liv om man röker i tidningen.

Här kan du läsa Theodor Kallifatides text i DN kultur (länk).