Det har gått tre veckor utan jobb. Tyst telefon, ensam hemma. Jag börjar fundera på om min affärsmodell eventuellt har förbättringspotential, så här i kristider känns det så. Jag har haft ganska få men återkommande kunder de senaste åren och jag har sett flera fördelar med det. Dels har jag blivit ordentligt inkörd på hur mina kunder jobbar och jag förstår snabbt vad som ska göras och hur. Jag känner dem väl, vissa på ett personligt plan och det ska nog inte underskattas. Att inte heller ha en kalender som är fullbokad med småjobb på massa olika håll har gjort att jag nästan alltid varit tillgänglig när mina kunder hört av sig. Det måste vara bra för dem också tänker jag.

Samtidigt har jag haft en gnagande oro över att jag har för få ägg, eller för få korgar kanske, hur är det nu? Riskspridningen har varit undermålig, helt enkelt. Just nu hade det kanske inte hjälp att ha fler uppdragsgivare på lager eftersom alla verkar ha dragit åt svångremmen, men ändå. Vad händer om någon av mina största kunder går i konkurs? Ja, då står jag där med min äggkorg.

Så jag spenderar dagarna med att leta nya uppdragsgivare. Det är svårt att tänka sig en sämre tidpunkt att ragga kunder än under en ekonomisk kris men vad gör man? Jag tror ändå att vi snart är ute på andra sidan krisen och så småningom måste allt börja rulla igen. Då ska jag ha fler ägg, eller fler korgar kanske, hur var det nu?