Om den svåra kampen för att slippa jobba på kontor.

Jag vet inte hur många kontor jag har besökt i Stockholm. Kanske alla, kanske ännu fler? När jag jobbar för en av mina större dagstidningskunder så hamnar jag nästan alltid på ett kontor. Det är för att den som ska intervjuas och fotograferas jobbar där. På kontoret finns det ett litet mötesrum med kaffe och ibland sköna stolar och när man stänger dörren efter sig så är det inget utifrån som kan störa. Det är en bra miljö, den gynnar samtalet. Det ska vara lätt att prata.

När man har pratat klart ska det tas en bild. Det är en bild som förhoppningsvis ska leda läsaren in i texten, skapa nyfikenhet och allt det där. Då är oftast inte kontoret lika optimalt längre. Miljön säger kanske inte så mycket om vad personen och företaget faktiskt håller på med och själva kärnverksamheten utspelar sig många gånger någon helt annanstans. Oftast finns det inte möjlighet att få till en bättre eller mer relevant miljö för bilden. Det finns inte tid att dra iväg eller så ligger den rätta miljön allt för långt bort. Då får man nöja sig med kontoret.

Även Nina Wennerström jobbar på kontor. Hon är sportagent och företräder hundratals internationella idrottare inom sporter som tennis, hockey och fotboll, genom det egna bolaget Wesport. Hennes kontor se ut som alla andra kontor. Det finns ett litet mötesrum med gott kaffe och ganska sköna stolar. Innan jag åkte dit hade jag sett att det fanns en liten fotbollsplan alldeles intill. Eftersom Nina Wennerström precis blivit Sveriges andra licensierade fotbollsagent tyckte jag det kunde passa att ta bilden vid den där lilla fotbollsplanen. När vi kom dit var det fullt pådrag med en massa fotbollsstudsande ungar och deras föräldrar. Ok, kontor kanske är mer förutsägbara men vem har sagt att det ska vara lätt? Vi fick i alla fall låna ett mål några minuter och lyckades hitta några vinklar som trollade bort det värsta stöket.

Här kan du läsa intervjun som reportern Malin Letser skrev.

Leave a Reply

Close Menu